Svenska Dagbladet - 2016

“Tango” Ikoner med andlig dimension bortom religionens dogmer

Joanna Persman

”Tango” heter Mats Bergquists senaste utställning. Titeln är gåtfull. Tankarna går spontant mot den pardans som utvecklades i Buenos Aires och Montevideos immigrantkvarter mot slutet av 1800-talet. Tangons segerfärd genom världen har lett till dess olika varianter. Generellt är dock tangon ett uttryck för passion och vibrerar av energi. Tangon skulle i så fall kunna betraktas som raka motsatsen till Bergquists inåtvända, meditativa och sobra konst. Men det finns ändå ett samband.
Recension
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
21 ikonliknande verk löper längs väggarna på Galleri Gunnar Olsson. Formaten är små. Bilderna är till synes likadana, monokromt vita. Tekniken är krävande. Päronträ har först torkat och sedan slipats. Pannåerna har skulpterats fram. Linneduken har preparerats med gesso. Färgen har lagts på. Lagren skrubbas och allting börjar om.
Gränsen mellan måleriet och skulpturen blir här utsuddad. Den ena skapande handen är bildhuggarens, den andra är målarens. Varje verk består av ett utskjutet och ett indraget parti. Med dessa förskjutningar rubbar konstnären den stabila bildytan och för in en rörelse. Det är som om verken både höll sig tillbaka och samtidigt tog ut ett steg mot betraktaren.

Här har vi det: ett steg framåt, ett steg bakåt, åt sidorna och snurr! Tangons grundturer bygger förvisso på fasta regler men erbjuder ett oändligt utrymme för improvisation. Den tekniska briljansen räknas, men det är de individuella variationerna som hyllas.
** Allt detta gäller** även för Bergquists konst. Verken bjuder upp betraktaren till dans. Blickens möte med den matta ytan påverkas av varje steg man tar. Framåt, bakåt, åt sidan. De distinkta, ömsint ciselerade formerna tar upp ljuset. Skuggorna förflyttas. I bilderna som inte föreställer någonting ryms precis allt. De är projektionsytor för känslan och intellektet.
Det sparsmakade formspråket är Mats Bergquists signum. Hans verk är oftast nonfigurativa och enfärgade medan de skiftar i olika valörer. ”Tango” är pendangen till utställningen ”Saint Catherine” – en svit svarta monokromer, som visades på Galleri Olsson under våren 2013. Båda serierna är utlöpare av den gamla ikontraditionen. I Bergquists konst, som vid flera tillfällen har visats i kyrkorum, finns inga anspråk på teologiska betydelser. Här finns dock samma strävan efter harmoni och balans. Verkens meditativa grundstämning öppnar för en andlig dimension bortom religiösa dogmer.

Contact me